Judge all you want.

Jag tänker varna känsliga läsare för kommande inlägg, det kommer bli en hel del fula ord och en hel del "spy galla".

Vet inte vart jag ska få ur mig allting men jag tänker börja här och skriva av mig. Anledningen till att jag har en blogg är just därför. För min egen skull, inte någon annans. 

Take it or leave it. 

Jag är så jävla trött på allting för tillfället. Av diverse olika anledningar och orsaker. Ena dagen känns det bara som att jag ska ställa mig och störtlipa, andra dagen känns det som jag har cirka 153 klumpar i magen som jag bara vill spy upp, dvs konstant illamående, tredje dagen står jag bara och skrattar åt mig själv och hela situationen. Och så börjar det om. Och om. Och om igen. 

Vad är det för fel på dagens samhälle? Vad är det för jävla värld vi lever i? Vad fan är det som händer?

Vad är det med människor och otrohet? Vad är det med människor och inte uppskatta varandra? Kan man inte vara tacksam och nöjd över vad man har? Är gräset verkligen grönare på andra sidan? 

Jag pratar inte om någon speciell situation nu, utan bara allmänt. Man ser och hör det varje dag. Jag blir så jävla ledsen, allting känns så otroligt hopplöst. Vad är kärlek? Vet ens dagens samhälle vad det betyder? Jag börjar verkligen tvivla på det. Det är sorgligt.

Och VAD hände med att det helt plötsligt blev omöjligt att träffa en reko snubbe som inte har barn över hela världen, som inte har alkoholproblem, som inte har drogproblem, som inte har emotionella problem, som inte har en fru, som inte har en flickvän, som inte har något komplicerat förhållande till någon annan (som brukar leda till att man inte får yttra ett ord om att man ska ses). Jag blir så trött. Jag tror att jag från och med nu officiellt ger upp. 

Sen har vi ju dessa förbaskade sjukdomar. Och den förbannade stressen. Folk är så stressade, man blir ju stressad bara av att titta på dem. Jag är också stressad, men jag vet inte för vad. När det gäller jobb så har jag blivit lite mer tvärtom. När alla andra stressar skiten ur sig, flyger fram och tillbaka, ställer jag mig helt still någon minut och bara kollar. Jag orkar inte stressa. Jag tänker inte gå in i väggen. De får vänta på sin tur tänker jag. Och sen blir jag arg och förbannad. Ja, jag kan inte säga att det är mycket som är positivt just nu alltså. Men man har sina svackor och jag har nog en ganska rejäl sådan just nu. För mycket på samma gång, för många bollar i luften. Jag behöver bara få ur mig detta. 

"Vet inte längre vad jag springer från,
men kraven att prestera äter upp mig inifrån.
Jag måste ut ur denna dimridå,
för jag har kroppen full av oro men inget mål.
I staden blir alla skolade,
att skaffa status eller blir förlorare.
Tror vi på allvar att livet blir godare,
när man har framgång men inte längre polare.
Nej från början var du full av liv och vind,
nu är du lyckad men ihålig.
Du siktar högt och ska dit direkt,

och alla andra blir en bieffekt."

Kapten Röd

Nu har jag iallafall anmält mig till en hiphop kurs, med start i september. Fyfaan, vad jag längtar. Ska bara klara av och betala, men det ska väl gå bra. Jag måste! Det är det som får mig att må så otroligt bra. Dansa. Musik. Vad skulle jag göra utan det. Jag vet verkligen inte. Och på tal om saker som jag inte skulle klara mig utan, har vi också Nora. Världens bästa Nora. Hon får stå ut med mitt jämrande och aldrig är hon ointresserad eller oengagerad. Hon är liksom bäst i hela världen!

Nu ska jag sova, i morgon ska jag jobba - "YAY". 

Smile like you mean it. 

HAKUNA MATATA

ONE LOVE