Några härliga bilder från poolpartyt.. Snott från facebook. Melissa hade jättemånga kort, men nu har hon blivit av med sin kamera också. Det är verkligen sjukt irriterande.
Det har vart den slappaste dagen i hela världshistorien idag. Ägnade förmiddagen åt att må äckligt dåligt. Blev bättre och sedan följde Ronja Rövardotter och efter den filmen blev det Bröderna Lejonhjärta. Youtube i mitt hjärta! Haha, Nora har sovit mest hela dagen. Vi tog en promenad till affären, men insåg att det var lite väl ambitiöst. Dock fick vi tillsatt lite socker till våra stackars kroppar. Efter det följde Ghost Whisperer och nu borde jag har sovit för längesedan. klockan är halv 10 och jag borde sovit klockan 8, efter gårdagens festande. MEN, allting var sjukt roligt iallafall! SÅ, nu kanske man skulle krypa till kojjs.
Den här låten klickade jag fram på youtube innan, den ägnar jag åt mamma!
Jahopp, då vet man hur det känns att bli av med en kamera, nästan bli rånad. Har fått känna på att vara utan vatten en hel dag och utan internet i 4dagar. Det händer mycket på en vecka här ska ni veta!
Poolpartyt som vi var grymt bra och lyckat, förutom att någon snodde min kamera. Jag är smått förbannad för det kan jag säga! Vill helst strypa någon. Grejen är att alla som var där, är människor vi känner. Det är bara bull-fucking-shit! GAH, småirriterad. Sedan när vi va ute på kvällen, så sitter jag och pratar med en kompis och en snubbe kommer fram o småpratar lite. Sedan bara tar han tag i min väska och säger, "Give me youre fucking money".. Jag bara skämtar du med mig? Aldrig i livet ställer mig upp och jag har tur att jag har en väska i läder och att jag hade den "tvärs över", för jag bara ställde mig upp och gick därifrån. Mitt på gatan, folk runtomkring, poliser går fram och tillbaka. BULL FUCKING SHIT igen. Lagom jävla irriterad. Crackheads överallt på nätterna i Quepos.
Till och med igår morse, när vi var i Quepos, gick jag och höll om min väska, så nu litar jag fan inte på någon här. Hemskt ledsen, men nej, det gör jag inte.. Inte en enda människa. Förutom mina tjejer. Och de vet vilka dom är. Igår var det en gaaaaaalen kväll på byblos, ladies night och full rulle.
Idag mår jag verkligen som jag förtjänar och har underhållit mig med att kolla på Ronja Rövardotter. (Jag vet, jag får mina ryck). Dessutom har jag pratat med min tjocka syster, saknar henne massor. Men jag träffar henne SNART!
Första målet för dagen sker nu, spagetti. Klockan är halv 3.
GE MIG GODA OST, MÖRKT BRÖD, LÄTT/MELLAN MJÖLK. NU! Jag hade dödat, seriöst dödat för det nu! Snart! Jag längtar så mycket och dagarna går sakta. Jag är 110% glad över att jag bokade om min biljett!
Av någon anledning började jag och Nora, ovanligt som det är, googla o youtuba på massa barnlåtar, de börjades med Aqua och Etype, sedan blev det lejonkungen, aristocats, robinhood och till slut hittade jag bara denna underbara låt från Emil i Lönneberga. Jag minns så himla väl när jag och mamma var ute och red när jag va liten, jag hade en lite shetlandsponny som hette Smulan och vi galopperade över ängar. Satt alltid, ALLTID och sjöng på denna låten.
Det hela resulterade i att vi kollade 90minuter på barnen i Bullerbyn. Nostalgi såhär en solig dag i Costa Rica.
Lite bilder från dagens aktiviteter. Som ni ser, en väldigt aktiv dag. Promenerade ner till stranden och sedan tillbaka, SVETTIGT som eff a enn! Men utsikten är nästan värt det. Lätt. Så vackert att det är inte riktigt klokt. Efter det satt jag och va uttråkad, tills jag o Nora tog oss ytterligare en promenad, till poolen. Där läste jag min bok och Nora sov. Jag tog massa kort, Nora sov. Läste lite till, Nora sov. Sedan låg jag mest och var uttråkad, Nora sov. Sedan fick jag liv i henne och vi gick hem. Då vankades det finmiddag, avocado, grönsaker och dipp (yayy). Hade lätt kunnat käka det tre gånger om dagen för resten av livet. GOTT!
Jag är UTTRÅKAD! Borde plugga, men pallar inte. MÅSTE dock. Fast jag har ingen litteratur försen jag kommer hem, så det känns lite halv-onödigt. MEN jag får väl göra ett försök.
Häromdagen råkade jag beställa lite kläder från HM, oops! Känns bra att kunna köpa NYA kläder, riktiga kläder, inga B-kläder som går sönder med en gång.
Ska bli UNDERBART!
Junior Natural, 12år från Sverige. Tydligen ny i reggaevärlden. Man får väl säga att han har lite av en talang.. Shiiied....
De underbara dagarna börjar rulla in som på räls nu. Igår var det en lika underbar dag. Vi var hemma på förmiddagen, fram till 12tiden ungefär. Nora sysselsatte sig med att göra tvätten, gullig som hon är och jag pysslade med datorn, haha. MEN jag städade faktiskt inne också, bar ut sopor och sopade golvet! Så lite gör jag faktiskt. Sedan kom Melissa och hämtade oss för att köra ner till stranden. Galet varmt, som vanligt och vi hittade en plats under en palm för oss och lilla Luna. Vi tyckte att de passade bra med en "passionfruit margarita" och det var alldeles precis vad vi behövde i denna värme! Sanden är alltså helt omöjlig att gå på, det är springa för livet (ja, nästan) eller ha flipflop på siog när man går i. Den är hetare än jag vet inte vad, det gör till och med ont att lägga sig på sarongen, så jäkla varm är sanden. Efter en stund kom Ashleigh också och det blev en mycket trevlig dag av det hela, vi drack ett par öl och bara tog det lugnt. Avslutade på Las Gemelas runt 6tiden. Då drog vi hem, jag lagade min mat (Skar grönsaker och gjorde dipp - haha) Och sedan somnade jag i lagom tid (halv 9-9) framför Ghost Whisperer och Greys Anatomi.
Har drömt så konstigt inatt så att det är inte klokt. Den är så komplicerad och konstig att jag inte ens kan förklara. Jag var ute och red, med min första ponny Charm. Det var snöstorm och jag var jagad, jag vet inte varför eller av vilka. Jag hade massa colones i mynt (costa ricanska pengar) i min ficka. Jag var i Sverige. Sedan helt plötsligt står vår före detta granne (hemma), Maj (på 88år) och försöker få in en stor svart otroligt vacker häst i en hiss i ett lägenhetshus. (?) Linda Nilsson står där uppe och ska ta emot oss, jag åker före hästen, hissen fastnar och jag börjar skrika på Linda, varpå Linda bara säger, Va i helvete är det för fel på denna hissen och sparkar till dörren och den går upp. Pheew. Efter många om och men, kommer också hästen upp och vi går ut i korridoren (Vart Maj gick är okänt) Alla bara flyger på mig och hästen (och hästen kan även konversera med människor). Uppenbarligen har denna hästen räddat livet på någon, jag vet inte vem. Det framgår inte av min dröm. Så, jaa, denna drömmen var nog det konstigaste jag någonsin drömt. Tror jag.
Nu har jag just käkat frulle och tänkte ta mig en promenad.. Men det regnar. Inte för att det brukar hindra mig annars, så ska göra det ändå! Melissa kommer senare och vi ska till stranden, om det inte fortsätter regna!
Många trosor blir det... Haha och detta är inte alla.
(För att relatera till min dröm)
Det var dagens!
Och jag fortsätter mina låtval i Marleys fotspår. Älska är ett skarpt ord, men jag gillar dessa låtar skarpt!
Jeeez, vilken go dag igår! Tog min promenad ner till stranden och mötte där Rachel och Mallory. Sedan kom Ashleigh och efter en stund också Melissa. Vi köpte lite öl och satt där och tjötade hela eftermiddagen! Helt underbart var det. Sjukligt varmt och mitt ansikte har idag en lite rödaktig ton, men det gör inte så mycket. Lätt värt det. Lite soft musik (reggae) och bästa sällskapet, Nora, Rachel, Ashleigh, Melissa, Isaac, Jason och så lilla Luna (Jasons o Melissas hund). Helt sjukt underbart! Det är sådana dagar som jag ångrar att jag bokat om biljett, men o andra sidan har jag hört att man ska lämna när man har det som bäst!
Vi kom hem fram mot 7tiden tror jag det var och då vankades det mat, gissa vad?! Avocado! Och tomat, gurka och lök med dippidipp! Samt några tortillas. NOMM NOMM. Sedan kollade vi lite på greys och tjötade. Hade ganska roligt faktiskt, eller nej vänta, sjukt roligt.! Vi låg och försökte skratta på olika sätt i en halvtimme. Jag är evigt tacksam om våran grannar INTE hörde oss. Men med fönstren öppna och grannar mitt framför och vägg i vägg så är nog den chansen att de inte hörde alla våra konstiga skratt, rätt liten. Tyvärr får man nog säga. Men roligt, det hade vi! Som sagt, vi har många konstiga ideér för oss, men det är lite charmigt tycker jag allt.
Jag borde kallas för Murphy, som i Murphys lag. Allting som kan gå fel, kommer att gå fel.
Jag blir så trött. ALLTID, när jag sitter och skriver mitt skolarbete, blir klar och ska skicka in, så strejkar antingen internet eller hemsidan för skolan. HUR är det möjligt? ALLTID, inte en överdrift, snarare en underdrift. ALLTID! Jag blir så tokig. Jävla internet, jävla skola, jävla plugg. GAH!
Har just pratat med min lilla syster. Min gravida lillasyster. Just blivit officiellt, genom facebook och så vidare. Galet, men så roligt. Jag vet att det kommer att bli världens gulligaste unge. Och den kommer att få världens bästa moster, som kommer att ha godis hemma alltid och låta han/hon sitta inne o kolla på film, även om det är fint väder. Jag ska skämma bort den ungen JÄTTEmycket, så de så!
Saknar min syster, så det var roligt att prata me henne. Pratade i nästan en och en halv timma!
Idag blire en dag på stranden, jag o Rachel ska ha coctail dag och chilla. Ska bli nice, ska inte jobba mer nu heller innan jag åker hem, så ska bara verkligen njuta av mina sista rte veckor här! Jag är redo att åka hem, så är det bara, men nu ska jag njuta till fullo! SEMESTER!
Semestern som utan tvekan förändrade våra liv. Costa Rica, April 2009.
Som ni alla fattat så var det alltså Tsunami varning här i "Puerto Quepos" igår. Efter vad som hände i Japan.Det var sjukt läskigt. Jag inser sakta men säkert att jag faktiskt är i den delen av världen, där sådana här saker händer. Det är svårt att fatta. Vi är så trygga i Sverige, ingenting sånthär händer någonsin (peppar peppar). Vi har inte ont av jordskalv, tsunamis, tornados. Vi bor mitt på en jordplatta och är lyckligt lottade. Man ser inte det försen man reser till länder som är utsatta. Costa Rica är ändå ett utav de mest välställda länderna i Centralamerika, men det är fortfarande ett utvecklingsland. Det är så långt ifrån min vanliga verklighet, återigen. Det är svårt att ta till sig. Det första Adonay sa när han kom till jobbet var, "Idag är dagen vi kommer dö", helt stensäker. Jobbigt att vara inställd på det liksom. Men man måste ju ta en sådan varning på allvar, för man utfärdar ju inte en tsunamivarning utan att någonting är "fel" och om det då händer och man inte tar den på allövra, ja, då mår man nog samvetet hyfsat bra resten av livet....Var seriöst orolig hela dagen o stod och kollade ut mod havet, för man vet aldrig! Men jag lever ju som ni märker.
En annan rolig sak. Jag jobbar och et kommer in ett amerikanskt par.
* You have pretty eyes, where are u from?
- Sweden..
(Han tar av sig solglasögonen och ger mig en mystisk blick)
* Is everybody there serialkillers?
- Say whoooooooot?! (jag ger honom en väldigt fundersam blick och ett litet obekvämt skratt)
* haha, no we've just read the books.. (Stig Larsson)
- hahaha phewww, okey! Noo I guess it happens, but it does anywhere soo..
* I thought that there just were blond, hot, tanned girls who played volleyboll...
- Well, in the summertime I guess it is a little bit like that.. haha. Where are u guys from?
* Seattle, Washington state.
- Ahaa, the only reason I know that it because of Twilight..
* hahah these daaamn americans!
- Yes!! haha nooo, jk. I've also heard that they're doing a new version of the Stig Larsson movies, In Sweden, with AMERICAN actors. Seriously..
* Hahaha, I told you, Daaaamn Americans!! Hahha
Detta följdes av en massa skratt. Sjukt skoj att man som merikan är medveten om hur många tänker om amerikaner! haha "Jäkla amerikaner".. Hahahaha... Sjukt skoj vare!
Resten av dagen gick såklart åt att jobba. Kom hem, käkade lite grönsaker och dipp, min nya favoriträtt, och kollade på Vänner (såklart) med Nora. jag somnade, som vanligt. Mitt i natten vaknade vi av ett ljud som lät som jag vet inte vad. Jag insåg snart att någon höll på att varva sönder en bil. Jag hör Nora säga sömnigt; R.I.P. bilen... Hahhaha... Därefter hade vi en djup diskussion om hur bra land Sverige är, inte ur ett rasistiskt perspektiv över huvudtaget, bara att vi är så lyckligt lottade, när det gäller allting, förutom vädret då. Det ända jag inte gillar i vårt land, är människorna, Haha, Näe, mentaliteten. Mentaliteten med att vci är aldrig nöjda, aldrig tillräckligt bra. Klaga hit och klaga dit. För att vi vet INTE hur bra vi har det! Punkt slut.
Det var ett innehållsrikt inlägg såhär på morgonkvisten, nu ska jag promenera nere till stranden för sista jobbdagen, (hoppas jag). Ska prata med dem idag!
Jag har aldrig vart så lat under en hel dag i hela mitt liv, tror jag. Vaknade tidigt, satte mig vid datorn. Och där har jag suttit, hela dagen. No joke, frammot lunch lagade jag lite pasta o nu ikväll käkade jag avocado, lök, gurka och tomat med en dipp som Nora gjort. Gott och enkelt. Har mest kollat på Vänner hela dagen och kände inte ens för att gå till stranden. Faktiskt vandrade jag upp till affären o handlade lite, men det var en snbb (men jobbig) promenad, då ni ska veta att för att komma till affären måste vi gå uppför, nerför och världens fetaste uppförsbacke igen, i cirka 765 grader celsius och 200% luftfuktighet. Och jaa, ni först¨r ju själva hur lockande det var. men men, vad gör man inte.
Och vet ni vad, jag kommer hem snart. Om tre veckor kommer jag hem. Är hemma den 2 April, så förbered staden. Ska bli otroligt skönt att komma hem, ta tag i allting och hålla tummarna för att jag kan få ett jobb och en lägenhet i Göteborg.
Vi får väldigt intelligenta ideer ibland. Jag vet, vi tar kort när du kastar upp dina pengar. Eller..?!
Men å andra sidan, så var det en intressant kväll. Den började lite smått med att slänga upp pengar i luften... Det säger en hel del..
Jag insåg just att den rukbriken är mycket intressantare än vad detta inlägget kommer att bli.
Insåg just nu att det trots allt blev en intressant kväll, haha. Jisses i himmeln.. För att inte tala om musik som inte är från denna värld, vi snackar smurfhits och drängarna (på den nivån) och sedan till dansscener ur "You got served" och sjukt skön musik. Men somsagt, Drängarna och smurfarna är en genre som gärna dyker upp ihop med Dr Bombay, Aqua och bananer i pyamas. Inga kommentarer. Allting kan hända. Igår drog vi oss mot Bambu Jam och ladies night. Galen kväll, en o annan rom/cola för mycket och vi var på tiptop. Vi avslutade kvällen med att åka till ngt badass hus, dock ej som casa fantastica, men nära på. Sedan fick Nora för sig, just det Nora, inte jag, Nora, att vi skulle gå hem, jojo - vi börjar gå. Förutom att vi tog cirka 500 bilder, så skrattade vi så vi höll på att dö. Tillslut gav hon upp och vi tog en taxi, men gick sista biten hem ändå. (klockan 4 på natten) och jag tror att vi väckte halva grannskapet med vårt galna skratt och galenskaper. Det var en sjukt bra kväll iallafall! Väl hemma, var det såklart dags att laga mat och kolla på Vänner, sagt och gjort. Sen somnade man gott och mår som en prinsessa idag!
Ledig idag, så jag måste ta och studera lite. Vill chilla på stranden hela dagen, men här är fett varmt. Skojjar inte, det är varmare än förra året. Lätt. Om jag säger att det är som en bastu att ligga på stranden, så överdriver jag knappt alltså. Hur korkat det än låter och hur mycket jag än kommer att få äta upp det här när jag kommer hem, så längtar jag efter att få krypa upp i soffan med en gosig filt och kolla ut över ett grått, kallt landskap och kolla på en mysig film och dricka varm choklad och äta en semla. Jag vill frysa lite, har inte haft vinter på två år. Jag är så redo att åka hem. Ya no mas, estoy lista aqui. Jag vill åka hem. Nu. Ska bara jobba ett par dagar till och sen jobba på brännan ett tag och sedan så. Hem, Falkenberg, snö, kallt. YES!
Idag har jag haft den slöaste dagen ever. Jag vaknade, åt lite och drack kaffe. Vandrade ner till stranden och stekte hela dagen. Hängde lite på restaurangen och chillade och åkte sedan hem och lagade spagetti, strömmen hade gått så jag fick ägna lite tid åt min bok, har inte hänt på evigheter, men ändå, kanske lugnt o avslappnande. Äntligen har strömmen kommit tillbaka och jag sitter som vanligt här. Kollar lite Vänner och ikväll blire en sväng till Byblos och ladies night, med flickorna!
Dagen idag har gått åt till att promenera till stranden (efter en förmiddag med "intensivt" pluggande). Jag och Nora bestämde oss för att ta våra Ipods och gå ner till stranden, sociala som vi är lyssnade vi båda på musik. Men det är alltid en skön promenad. Väl nere på stranden, höll vi på att då och brinna upp av sanden, (Skojar inte). Den är lätt om inte 100 men iallafall 90 grader varm. Helt effin crazyy. Vi sökte oss till skuggan av några palmer och chillade mest där hela dagen.. Melissa o Jason kom, med två andra och vi satt o pratade en stund. Det var den dagen, nyss kommit hem och käkat lite guacamole. DET kommer jag att sakna, billiga avocado. Hemma kostar en avocado typ 15 spänn. Jobbigt. Livet är hårt.
Rongde flygbolaget idag och biljetten finns inte tillgänglig tidigare, blä. SÅ, vi får se vad som händer framöver. Känner att jag vill hem och ta tag i skolan. Ingen litteratur kan göra det mycket svårt att klara kursen. Och jag vill verkligen, verkligen klara den. Vi får se.
Detta var en grym dag, 1 Januari - 2011 (just fått kort från Melissa)
Detta var en grym dag, dagen efter nyår, började fantastiskt segt, men avslutades sjukt bra!
Sköna minnen, utan tvekan.
Om man skulle ta och knyta sig en sväng, trött efter en lat dag på stranden, imorgon blir det nog samma historia. Jag vet att ni inte kan förstå hur jag kan längta hem till kylan och det gråmulna vädret. Men, det gör jag, faktiskt. Inte efter vädret i sig men efter allt annat.
Som svar på tal igår, efter mitt senaste inlägg, gick jag ner till stranden. Väl nere väntade jag på Adonay som skulle öppna. (Som vanligt). Jag sätter mig och börjar prata lite allmänt med en av servitörerna från stranden.Visserligen var han lite full och så vidare, men vi babblade på och han sa tillslut, "Du ska veta en sak, jag är full, MEN lyssna här: Du är så otroligt vacker och fin människa, men du är på fel ställe, helt fel ställe. Jag kom hit för 20årsedan, med tanken att hitta en gringa, som kunde ta mig härifrån."
Det gjorde mig så ledsen att höra, många vill bara härifrån. Och han är inte den enda som sagt så. Många, många, många, vill bara härifrån. Jag fick liksom bekräftelse på mina tankar. Ett semesterparadis, förvisso, och i allra högsta grad en underbar plats, men allting har en baksida och det som döljer sig under ytan gör ont i hjärtat att se. Jag har kommit väldigt nära många av personerna här nere och det finns inte så mycket mer att skriva än att det gör ont.
Nåväl, nu ska jag strax promenera ner till stranden för ännu en jobbdag. Imorgon är jag ledig, så det ska bli skönt. Philip har åkt hem nu, så det är bara jag och Nora igen. Våran toalett vägrar samarbeta och har bestämt sig för att strejka. Jag kan säga som såhär, att det är SJUKT frustrerande. Jobbet är väldigt busy nu, tjänar runt 50dollar om dagen, vilket är kanon bra för att vara här. Detta på grund av att en restaurang har stängts pga någon anledning. Yeye, bra för Las Gemelas.
Faktiskt så längtar jag hem riktigt mycket nu, igen. Jag är färdig här och detta är ett avslutat kapitel. Det händer alldeles för mycket skit här och det pratas alldeles för mycket bullshit. Jag älskar mina vänner här nere och jag älskar Costa Rica, men jag är rädd för att jag kommer börja hata Costa Rica, bara för all bullshit. Och det vill jag inte, för det är inte Costa Ricas fel. Det har vart underbart att vara här, men att leva vardagsliv i ett semesterparadis, dit folk kommer för att sola, bada,. festa under en vecka, eller ett par dagar. Jag vet, det låter som ett perfekt liv, men tro mig. Har man sett baksidan av det, så är det inte så charmigt. Man är som en karaktär i någon semester. Det är som att man är med i en film om och om igen, kan inte förklara på ett bättre sätt. Man är den svenska servitrisen, som de tar kort på, kommer hem och visar för vänner, kolla, hon var vår servitris och den här långa coola killen me dreads gjorde asgoda drinkar, detta va den flirtiga bartendern osv... En karaktär. Det är ett spel. Ett spel som man aldrig kommer att förstå, då min verklighet är så lång ifrån deras verkligehet som den kan komma. För i grund och botten är även jag en turist. Även om de kallar mig för deras local och svensk tica, blond tica. Det värmer i hjärtat att de kallar mig det.
Rachel & Jag
Och som en gammal vän en gång sa..
One Love, One Heart, Let's get togehter and feel alright!
Har mest chillat, passat Luca och fram vid lunch drog vi oss till Tulemar och Melissas pool, som vi får chilla vid hur mycket vi vill. Vi köpte varsinn glass och lite nötter och promenerade dit. Jag, Nora och Philip.
En väldigt chill eftermiddag, med mycket badande, läsande och skojjande. Mycket trevligt med andra ord. Vi avslutade med en sväng ner i Quepos som blev lite längre än beräknat. Men tillslut fick vi handlat mat och kom hem. Klockan är nu 8 och Jossan är redo för sängen. YES, så äre! Sova får man aldrig för lite av här.
Värmen är något utöver det vanliga, galet hett, som jag nog nämnt innan. Helt mulet idag, men solen värmer och svetten rinner gött ändå, må jag säga!
