NY BLOGG

NY BLOGG - KLICKA HÄR

Fick uppenbarligen inte lägga upp hur mkt bilder jag ville. 

Nya adressen är

 http://envanligsvensson.wordpress.com/

PUSS O HEJJ! 

I fucking hate your gutts, Cancer.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller jo, det vet jag. Det känns konstigt att skriva det offentligt, på bloggen. Men jag vill ändå det. För min egen skull. 

"I mitt snart 24-åriga liv har jag haft många dagar då jag tänkt att "detta var den värsta dagen i mitt liv", men nu vet jag bättre. 

För en vecka sedan fick jag ett samtal som jag aldrig kommer glömma. Det ögonblicket, den platsen. 

"Din pappa har cancer" 

Det kändes som att allting bara försvann runt omkring. Skrikande, fulla människor liksom bara försvann och det blev svart. Det tog några minuter för min hjärna att registrera vad mamma just hade sagt. Ungefär samma samma tid som det tog för mig att skriva ordet cancer. 

Cancer.

Vilken jävla sjukdom.

"Ja, men läkarna är så duktiga nu förtiden"

-Ja, det vet jag väl. Jag har själv sagt det till vänner och bekanta. Och man säger det för att uppmuntra och det är absolut inget fel med att säga det, det är inte det jag menar. Det jag menar är, att innan det händer någon närstående är det svårt att ta in just det. 

För vi kan ju alla vara överens om att det är inte som en släng av höstinfluensa. Man måste vara realist. Hur positiv man än är och vill vara, kan jag lova att ordet "cancer" smakar värre än uppspydd mjölk (vilket kan vara den vidrigaste smaken som finns) i munnen. Att dessutom i samma mening använda "Pappa" och "har", är något jag inte kan beskriva med ord. 

Jag är tom. 

Helt tom.

Overkligt. Jag fattar inte, förstår inte. Det är som att en elefant sitter på mitt bröst och vägrar flytta på sig. Jobbigt att andas. En klump i magen. 

Nu var det sagt, Nu vet ni. Jag är inte riktigt mig själv nu om dagarna. Så om ni träffar mig och jag pratar väldigt sakta eller bara sitter och glor, så håller jag inte på att få en stroke, det är bara det att jag har lite svårt att förstå vad jag säger. "

Texten ovan skrev jag i min personliga dagbok för ganska exakt en månad sedan.

Nu har det gått en månad sedan beskedet kom och behandlingen har börjat.

 Han kommer klara det, det vet jag.

Om ni vill läsa om hans fight mot cancern.

http://magnusn.blogg.se

----

Traumatiska upplevelser.

Oj vilken bra helg det har varit!

Lördagmorgon var det bara att gå upp tidigt och baka scones och förbereda för frukost-date med mina fina, fina vänner från västkusten! De dundrade in vid 11-tiden och det blev frulle med nybakt bröd, kaffe, oboy, annat bröd, ägg, ost, skinka, gurka, somsagt en mycket härlig frukost, men framförallt härligt sällskap. Det är så underbart att man kan vara så bekväm med människor och att alla säger samma sak. Vi sitter alla vid bordet och bara fular oss, är oss själva till 120% och säger nästan samtidigt, ååååh det är så härligt att vara med er, man kan verkligen vara sig själv rakt igenom! Det är djup vänskap det, inte några konstigheter. Underbart! Vi käkade och fikade (min sockerkaka var den, liksom sconesen, mycket uppskattad!) sedan var det dags att åka ut till Naturhistoriska museet. Vi kollade på skelett och tog bilder, lärde oss inte jättemycket, haha, men roligt hade vi. Vi kollade också på cosmonova, en 3D film om flygande drakar/dinosaurier.. typ. Inte min favorit eftersom det inkluderade väldigt många fågelliknande ting, men coolt med 3D. Har inte varit där sedan jag gick i femte klass, det var väl.....13 år sedan.

Efter en mycket givande eftermiddag, blev det att åka hem till mig och göra Irish coffee. Hur gott som helst! 

Vi drack lite vin och drog oss senast till Mamas & Tapas, en väldigt mysig tapas restaurang, där vankades det sangria och mat. Fy sören vad gott det var! Sangrian var det godaste jag någonsin druckit!    Efter middagen drog vi vidare och mötte upp några fd jobbarkompisar till mig på Scandic Malmen, Malin dök upp och tillsist drog vi till Underbara Bar, där vi dansade rumporna av oss till kl 03. En mycket bra kvaäll, galet roligt! 

Söndag, matchdag. Ann-Sofie och Peter ville så gärna se AIK-DIF, så då tänkte jag att det kunde vara skoj att följa med liksom, bara för att umgås. Jag visste ju inte att det var någon speciell match. Tänkte att det går väl bra att dra sig upp mot Solna en och en halvtimme innan. Tar bussen till Fridhemsplan, där jag möts av minsta 10 piketbussar med poliser, samt en hög motorcyklar. Oj, tänkte jag, här var det pådrag. Snart skulle jag förstå varför. Jo, det var nämligen så att det var inte bara jag som tänkte åka blåa linjen mot Akalla en söndag som denna. Nä, jag var verkligen inte ensam. Det var stopp, man kom liksom inte fram. Aggressiva karlar i alla olika storlekar och åldrar, fulla och skrek en massa. Där kommer jag med mitt blonda hår och peacemärke runt halsen. Jag märkte ganska snart att tunnelbanan inte rörde sig och att den var proppfull med hoppande skrikande fans. Eller Fans my ASS, huliganer, hela bunten. När jag kommer ner ser jag hur tåget, hela jäkla tåget, hoppar. Jag försöker göra mig så liten som möjligt och inte vara i vägen. Jag känner hur paniken sakta smyger sig på. Alltså, vi snackar tusentals aggressiva, fulla män, som gapar att de hatar hit och hatar dit, de ska slakta AIK o hela fadderullan. Man kan ju bli nervös för mindre. Långt ner i underjorden, det stinker av piss, alkohol och smällare. Tunnelbanan rör sig inte, frustrationen stiger, vilket inte gör stämningen lättare. Det närmar sig matchstart. Tunnelbanan rör sig inte.... Och så plötsligt börjar den gå, för att stanna efter att cirka halva tåget är i tunneln. Fel på tåget. Utrymm. Jag och de andra normala människorna ställde oss på behagligt avstånd, medan alla galningar sprang ut ur tunnelbanan och skrek att de hatade poliser och att alla i princip var dumma i huvudet. Jag backade ytterligare. Poliser överallt. Alla dessa killar, man blir ju bara så kär i varenda en, så charmiga att man bara vill går fram och pussa dem på kinden. Jag gjorde inte det. Jag höll avstånd. Jag stod och glodde och såg nog helt förvirrad ut. Jag och mitt peacemärke. 

Efter en dryg timme, hade de tömt tunnelbanan på galningar som kom upp från spåren och grejer, eftersom tåget hade gått sönder halvvägs in i tunneln, fick de gå på gångarna bredvid och vissa sprang över på något vänster och kom upp ifrån spåret på andra sidan. Läskigt som fan. 

Snart kom tåget igång och jag kunde åka emot Akalla till Solna. Då började helvetet igen. Ut från tunnelbanan, hamnade såklart mitt i ett stim av marscherande huliganer som skrek, jag blev seriöst rädd och försökte göra mig så liten som möjligt. Upp i luften, härligt. Galen stämning. Helt plötsligt smäller det till rakt framför mig och jag tror hjärtat hoppar upp i halsgropen, samt att jag fått tinnitus för resten av livet. Väl framme och uppe på läktaren med mina vänner, kunde jag äntligen slappna av. Paus, då skulle vi köpa dricka, Lovisa och jag. Sagt och gjort. Av okänd anledning går vi hela vägen bort till där Black Army står. Inget mer med det, förutom att lagom tills vi är klara, är det dags fär matchen att dra igång. Plötsligt blir allting grått, stinker rök och människorna blir som galna, hoppar, skriker, bankar i saker och ting, eld kommer flygande, smällare smälls. Och där stod vi, kom varken fram eller tillbaka. Såklart. Så typiskt, snart kommer det också en smällare som jag kännner i ryggen och slänger mig åt sidan. Jag och Lovisa står bara och kollar på varann, det tror la fan att VI ska hamna mitt här. Så typiskt oss. Livrädda tjejer, förvirrade. Tillslut kom  vi upp till de andra. Andas. 

Vilken pärs. 

Traumatiska fotbollsupplevelser. 

Men vadå? Spänning i vardagen. 

Typ såhär rädd var jag. 

Yesyes, summan av kardemumman: BRA HELG! 

Nu ska jag jobbaaaaaaaa!

Hakuna Matata

ONE LOVE

Check!

En spännande kväll ligger framför mig, jag ska vara ansvarig för baren. Jaha, men vad fint, så lämpligt! Haha, vad får det lov att vara? En GT? Jaha, en Cosmo? Sooorriiii, cyan't do man! Det blir spännande. Jag fick lära mig de vanligaste drinkarna igår. Caipirina, Cosmopolitan, Dry Martini, Mojito. Nu jäklar, dessutom vet jag skillanden på Shiraz och Syrah... He-he-he-he, det är ju ingen skillnad. TOKA! 

Det ska bli jätteskoj och jag hoppas att jag får blanda lite drinkar, hade vart såååå kul! Tvingas man till det, lär man ju sig också! 

Igår hade vi stress-föreläsning på jobbet. Det var en psykolog från företagsvården som var och pratade med oss. Otroligt intressant. Och fykatten vad man känner igen sig, symtomen och allt. Särskilt dethär med sömnproblem. Mina sömnvanor blir bara sämre och sämre och jag inser själv problemet. Men lite cred vill jag faktiskt ha, för att jag oftare och oftare faktiskt går och lägger mig och läser efter att jag jobbat sent, istället för att sätta igång datorn eller tvn. Applåder och stående ovationer till mig! 

Han pratade också om mental träning och positiv inställning, att leva i nuet. Väldigt givande och intressant, även om allting han sa, vad saker som man hört och pratat om innan. 

-----

Glömde posta inlägget igår. 

Fyfan, vad det vart stressigt igår, sjukt mycket att göra. Jobbade över en timme. När vi egentligen brukar vara redo att går hem, var hela restaurangen fylld med glas och disk. Men vi köttade på och kunde gå vid halv 1. Somsagt stod i baren och det var jätteskoj, mycket att göra. Det bästa var att det var en som beställde en Cosmo  och jag ba, JAJJAMENSAN och tillade lite med huvudet på sne att det var första gången jag gjorde en egen cocktail. Den blev perfekt. Hans fru kom upp till baren sedan och "Cosmon var jääättegod" WOHO, Check ;) Grym på en sak till! Haha, sen fick jag göra några Caipirinas och Irish Coffee, så är nu mera, efter en dag, bäst på det med. Inte lätt att vara jag. He-he-he-hehe. Haha, inte fullt så självsäker är jag, men i vartfall gick det bra och det var jätteroligt! Mycket att tänka på. 

Jag har en ful ovana efter diverse jobb jag haft att allting måste gå fort som fan, allting ska hela tiden göras i ett visst tempo. Så när det blir mycket folk i baren på samma gång, blir det automatiskt så att jag blir stressad. Särskilt i en ny position med. Det är en väldigt dum ovana. Allting behöver inte gå på 0.2sek, eller, det tar mer än 0.2sek att göra en drink eller att hälla upp en öl eller ett glas vin. Och det vet folk om. Men ändå blir jag stressad som fasiken. Frammot halv 12 kom Linda och Lovisa insmygande. Jag gav dem en fet "hata-blick" innan jag insåg att det var dem. Haha, stackarna! De fick sig ett glas att dricka och jag stressade gärnet med stängningen. Gick hyfsat bra ändå. Hjärnan slutkörd, men ändå. Vi yrade runt lite och satte oss tillslut på någon medeltidskrog i gamla stan. Väldigt mysigt ställe, allting var liksom medeltidsinspirerat, inredningen, personalen hade medeltidskläder, ah det var jättemysigt. Vi tog bara en öl och sedan blev det hemgång. 

Nu luktar lägenheten snart sådär underbart gott. Nybakat bröd och kaffe. Får frukostgäster snart iform av Anso, Peter, Linda och Lovisa! Det blir en myshelg med fina vänner! 

HAKUNA MATATA

ONE LOVE

Mmmmm

....Som i Marabou, Music, Mjukisbyxor. Tre av de viktigaste sakerna i mitt liv. "Sitter hon nu där och tycker synd om sig själv igen?" Svar: Nej, det gör jag inte. "Hon vill bara ha uppmärksamhet" Svar: Nej. "Hon vill bara att alla ska tycka synd om henne" Svar: Tar seriöst hellre livet av mig än bara tanken på att folk tycker synd om mig. Dra mig baklänges, det måste vara det värsta jag vet. Jag är mest frustrerad över att allting jag petar på verkar typ... försvinna. 

Idag har jag och Nora promenerat en låååångpromenad och pratat konstant, livets svåra gåtor ni vet. Men det är alltid väldigt givande, efter en lång och hälsosam promenad konstaterade vi att det är dags att fixa våran egen Marabou black-choklad. (Once you go black, you never go back) Från ingenstans. Sagt och gjort, Haribo lakrits-nappar skulle hackas sönder och blandas ner i en smält Marabou, för att sedan slängas in i frysen. Måste säga att det blev förvånansvärt bra. Lite segt bara. Nästa gång blir det turkisk peppar som ska hackas ner. 

Choklad är det bästa jag vet, i hela vida världen. Jag äter och jag äter, utan stopp. Seriöst vet jag inte om jag någon gång skulle kunna sluta om jag fick chansen att äta så mycket jag ville. Vet inte om jag vågar testa. Eller rättare sagt har råd att testa. Haha. 

Jaha, så var det med det.

Fyfan vilka goda scones jag gjorde häromdagen. Ni skulle bara veta. Ibland är jag bättre än jag tror. Ibland. 

Pluggar vin. 

Ibland har jag tråkigt, då brukar jag ta fram min kamera. Här en sliten tjej i myskläder, bänkad framför Tvn, som sannolikt visar typ....Nyheterna. Goin' bananas in mah pyamas! 

Flummflummflumm, trött tjej. Frustrerad tjej. Ganska positiv tjej. Ler oftast, även om ögonen kanske inte ler lika mycket. På tal om ögon- en tjej, vars ögon är lite för blåa. En tjej som tänker alldeles för mycket. Drömmer alldeles för mycket. Spekulerar alldeles för mycket. En tjej som försöker leva för dagen, ta vara på varje nu. Fast på ett väldigt konstigt sätt. 

Från och med är det slut med det.

"Once the cards are dealt, I'M NOT A NICE GUY"

Den som sätter detta citatet för en stor puss!

Njut av denna galet sköna låten av General Knas.

HAKUNA MATATA

ONE LOVE ppl

Awesomeness, simple as that.

Jaha, så vad händer i livet. 

Det vanliga skulle jag väl vilja säga. Och det funkar ju bra att säga. Jobbet går som på rääääääls, fortfarande sjukt roligt! Igår hade vi vinprovning, väldigt intressant. Fick smaka 4 vita och 4 röda. Bland annat ett rött som smakade "gammal blöt lädersadel" och ja, det är sant. Haha, väldigt intressant smak. Jag kopplar ju det till något bra och det var faktiskt gott, även om det låter väldigt skumt. I vartfall var det väldigt skoj!

Den 7e november kommer jag att gå på en dagskurs i grundteknik för bararbete. Ska bli sjukt roligt, ÄNTLIGEN ska jag få lära mig från grunden hur man arbetar bakom en bar och så vidare. Och den utbildningen betalar jobbet. Det är så roligt att det verkligen finns möjlighet att utvecklas om man vill och att det går så fort. Längtar som fasiken tills november. (Sorry, men det gör jag). 

I helgen har jag faktiskt varit ledig en del. Torsdag, fredag och söndag. I fredags var det KAPTEN RÖD på Gröna Lund. Jag finner inga ord för hur otroligt bäst han är. Han levererar till 110% och hans texter går rakt in i hjärtat. Man blir liksom glad, samtidigt som man ryser. Lyckorus till max, längtar tills nästa gång han kommer till Estocholmo. 

I torsdags var jag och Malin ute på galenskaper. Började att träffa Vapiano-kompisarna på After, sedan drog vi vidare och jag vet inte varför och hur, (kan ha varit alkoholen som liksom bara åkte med) men vi hamnade på Soap Bar och sedan Spy Bar. Not my cup of tea om man säger så, men vi hade roligt!

Häromdagen droh jag o Malin ut och "modellade" lite. Det var fantastiskt roligt, men kan ju säga att av 250 bilder, blev det väl typ 10 som blev bra. Haha, men roligt hade vi och det var ju det som var huvudsaken! Här kommer lite bilder.

Fredag, Kapten Röd.

Alex, Rickard, Jonas, Linnea, Malin

Ribbit Boom Band

KAPTEN RÖD

Sådär, bildbomb deluxe idag.

Nu ska jag ut och powerwalka en lång promenad. Ledig idag med, inte fel alls. 

Njut av en grym låt av Svenska Akademin sålänge, för det tänker jag!

ONE LOVE 

HAKUNA MATATA

Thats it.

Man tror man känner någon. Man tror man har en djup, meningsfull relation till någon. En vänskap så stark att ingenting kan komma emellan. Ett litet, obetydligt snedsteg och allting kastas bort? Hur är det möjligt? Det kanske inte var så bra som jag trodde. 

Jag borde bara skaka av mig det, det verkar ju så lätt. Inte för mig, men, somsagt, jag är ju ganska blåögd, lite för blåögd, tyvärr. Tyvärr, uppenbarligen, antagligen, vet inte vilket ord som passar, take a pick. Är det inte tillåtet att göra fel? Eller att ta fel beslut? Jo, vet ni vad, det är faktiskt det. Det är mänskligt. Ångrar sig? Vad spelar det för roll, man kan ju inte göra det ogjort och efter allt, vet jag nu inte längre om jag ångrar mig. Jag står ju med facit, beviset på hur meningsfull en vänskap kunde vara i min hand just nu. Tråkigt, men sant. 

After all, jag är bara människa. En människa som i hela mitt liv tänkt på andra, varit snäll mot alla, tagit skit från en otrolig mängd människor, just på grund av att jag är snäll. Nu är det slut med det, för vet ni vad? I slutändan, får jag inte tillbaka ett jota. True story.

Besviken.

Idag har jag haft min första lediga dag på tio dagaaaaaar, helt fantastiskt underbart. Jag sov ut till halv 12 (ja, det är sant) sedan spenderade jag några timmar i soffan med frukost och filmen "Cool Runnings", helt underbart rolig film. En komedi som handlar om jamaicaner som bildar ett bobsled lag och åker till vinter-OS. Helt underbar! Därefter tog jag en sväng ner till stan och mötte upp Celine och hennes mor, vi tittade i lite affärer och drog oss sedan ner mot gamla stan, där vi mötte Emelie. Blev en mys-fika, (lunch för mig) tills Celine och hennes mor skulle hem. Då yrade jag och Emelie runt lite och drog sedan och kollade på bio, Snabba Cash II, väldigt förvirrande film. Det måste ju komma en trea. Annars blir jag knasig. 

Funny story, en före detta jobbar kompis skrev just till mig. Tydligen var jag med i ett reklamblad. Fahléns surfshop i Varberg. Knappt otippat. Hon skickade en bild och, mycket riktigt där var jag. Åååh HARREGUD. Hahaha, hon skulle skicka upp reklambladet, lägger in det är då. Galet roligt. Det var ifrån förra sommaren när vi testade SUP (StandUpPaddle). 

Det har vart en bra dag.

ONE LOVE 

HAKUNA MATATA

Just play it straight, no games!

Varför ska allting vara ett spel? Varför kan folk inte bara vara ärliga från start? Hej, du är jävligt snygg, men jag vill inte träffa dig igen. ENKELT? Jävligt enkelt! Är så trött på att spela spel. Var ärlig från första början. Stör du dig på mig, säg det DIREKT. Vänta inte en sisådär tre månader innan du plötsligt säger att "vet du vad, du gör alltid sådär, det gör mig fett lack". VARFÖR KAN FOLK INTE VARA ÄRLIGA FRÅN START? Säg som det är för faaaaaan! Trött så in i norden på att tänka om jag gör så, kanske det blir så, men om jag istället gör så, så kan den reagerar så, eller så kanske jag känner så, vilket gör att hon blir sur eller att han blir lack, men om jag istället gör så, så kanske han reagerar så, eller hon blir glad. Det slutar ändå alltid med att i 99 av 100 fall är det jag som gjort fel, så vi säger såhär. Jag tar på mig allting från början. Allting är mitt fel, jag gör bara fel och alla andra gör rätt! Sådär. Avklarat, ärlighet from now on, tack! JAG KAN FÖRFAN INTE LÄSA TANKAR. Man kan seriöst blir knäpp för mindre saker. 

Alltså mina drömmar blir bara konstigare och konstigare. Ibland blir jag rädd för mina drömmar. Jag vaknar, fixar kaffe och plötsligt kommer drömmen tillbaka. Jag skäms nästan för mina egna drömmar, hur kan man drömma så skeva saker? 

Robert Nesta Marley for president. Just sayin'

Nu vart det dags att fixa tvätten, duktigtjej2012.se

Sedan städa lite, kanske en sväng på staden. Jobb ikväll! 

Choppchopp!

ONE LOVE 

HAKUNA MATATA

Bullshit.

Jag hatar att vara så kräsen. Kräsen när det kommer till killar. Jag tror att jag ska hitta Mr. Perfect, som jag väldigt väl vet inte existerar. När jag var yngre, då var jag fruktansvärt kräsen när det gällde mat och inte lika kräsen när det gäller killar. Nu låter det fruktansvärt dumt, jag menar inte att jag slirade runt med varenda snubbe jag såg, absolut inte, men obviously inte lika kräsen med tanke på alla de douchebags som jag har träffat de senaste. Nu förtiden, är det precis tvärtom, äter precis all mat, men tror att jag ska hitta en kille som är perfekt på alla plan. Hur tänkte jag där? Är det en såndär vuxengrej?  Fan vad lame. Inte en människa är perfekt, men det finns alltid någon som är perfekt för dig, eller? Ibland börjar jag undra. Om man inte släpper in någon, hur är det då möjligt? Jag blir så trött på mig själv. Har blivit totalt hjärntvättad de senaste åren. 

Anyways. 

Jobbet går braaaaaa, trivs super med både kollegor och arbetet. Dricks varje dag, inte sjukt mycket, men många bäckar små...... ;) 

Woopwoop.

Jag skulle vart ledig i söndags och jag skulle vart ledig idag. Var jag det? Nä, det var jag inte. Jobbar fram till lördag och sedan ÄNTLIGEN en dag ledig. Det betyder 10 kvällar i rad. Känns i kroppen. Det enda jag gör är promenerar, jobbar och sover. Äter lite när jag har tid. Men jag klagar faktiskt inte. Det är liksom kul. Idag har jag promenerat runt med nya kameran, som ni ser nedan. Sjukt skoj, jag vill ta bilder hela tiden, på allt! En ny hobby. Eller ja, nygammal får man väl ändå säga, men nu har jag ju en ordentlig kamera. ÄNNU roligare. 

Några bilder från dagens promenix. Långholmen är så fantastiskt vackert. Jag älskar Stockholm, mitt jobb, mitt liv i ensamhet. Lite FÖR ensamt ibland, men who the fuck am I to complain. Sao e de la me de. 

Nu ska jag vara sådär extra nördig och läsa min bok, HE HE HE, sedan sova. Ska upp och tvätta klockan 07 imorgon. Looking forward. Choppchopp!

Love. 

ONE LOVE

HAKUNA MATATA