Hakuna Matata: Just alot of Big Talking

Hur vet man vad man ska göra med livet?

Ska man liksom bara åka med och hoppas på det bästa? Jag vet att det inte finns några genvägar, men en liten knuff i rätt riktning hade vart väldigt bra. Jag behöver det.

"Följ ditt hjärta", förvisso, det gör jag också. Men om hjärtat säger två helt olika saker då? Och det är två olika saker, som i olika världsdelar?

Egentligen handlar det inte om det, det är bara allting just nu. Jag är en människa som behöver rutiner. Jag är uppväxt på rutiner, min kropp behöver rutiner. Jag kan bara inte komma in i dem. Sover dåligt, kronisk trötthet och ofta huvudvärk. "Du jobbar för mycket" - ja, fast det är ju självvalt. Jag har en oerhörd arbetsmoral, så mycket att jag inte vet vad som är bäst för min kropp. Och när jag är inne i detdär, kan jag liksom inte ta mig upp och jag trivs ju, arbetskamraterna är kanon till 110% och vi har roligt som bara den!

Men det är någonting som saknas. Någonting som gör att mitt hjärta inte är helt, jag är så sjukt splittrad, vet varken ut eller in. Och så kommer tankar såsom: Who the hell am I to complain. Jag säger upp mig, följer hjärtat, flyttar till Stockholm, får två jobb inom branchen jag vill vara, lya på söder. Vem fan är jag att klaga?

Jag klagar väl egentligen inte heller, det är bara det att det är något i mig som inte känns bra. Hjärtat gör lite ont, de värker lite emellanåt. Inte fysiskt ont alltså. De väljer att slå extra fort, ganska ofta. Jag känner mig liksom stressad, för allting. Inte fysisk stress, liksom inre stress, fast det låter så allvarligt. Känns på något sätt inte som att det är jag. Just nu känns det som att jag sitter och skriver om en helt annan person.

Wellwell, what to do.

Idag har jag förövrigt inte gjort många knop, ont i magen, huvudet, samt en smula feber. Stannade hemma från jobbet iallafall. Känns som att det var en bra idé, var halvrisig redan igår kväll.

Förövrigt ville jag spy på denna jävla Alla Hjärtansdag. Alltså facebook var ju bara det löjligaste jag sett igår. "Du är bara svartsjuk, avundsjuk" - Jag ska tala om att jag hade så mycket mer uppskattat en bukett rosor på en random dag (om jag hade pojkvän), eller en ask choklad. Varför inte uppskatta varandra lite varje dag, ge lite kärlek varje dag. Uppskatta varann varje dag. Varför visar alla i hela världen kärlek just EN dag om året. Löjligt. Jättelöjligt, ville mest spy på alla par som stod och hängde över salladsdisken, pussandes. Man ba "Ursäkta, hrmmm, ursäkta, vad ville ni ha för dressing till den salladen?"

Knappt obekväm situation. BLÄ!

Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig med varm choklad och en alvedon. Hej och HÅ vad det är skoj med huvudvärk o feber.

Ber om ursäkt för ett oerhört negativt och deprimerande inlägg. Skönt att skriva av sig. Jag skriver ju trots allt bloggen för mig själv.