torsdag 26 januari 2012

Denial & Hapiness

Jag ska sluta förneka det. Jag säger det helt öppet, jag har slutat att förneka. Efter ett år av förnekande, är det dags att ge upp. Konstatera faktum. Vilket faktum?
Jo, det faktum att mitt hjärta, finns kvar i Costa Rica. 

Idag har det sannerligen varit full fart. Började 06 på hotellet imorse, vilket inte var alltför skoj efter cirka 2,5h sömn. Icke bra, men jag har på något vänster lyckats bryta alla mina rutiner jag någonsin haft, vilket gör att min kropp in riktigt gillar mig nu. Det är fett jobbigt, men ska försöka att komma in i rätt rytm igen, såsmåningom. Dock är det svårt när man jobbar så fruktansvärt oregelbundet. 
Iallafall så slutade jag kl 10, då åkte jag raka vägen till Vappan och strykte min skjorta, för ett kortis-pass där till klockan 15. Då vare matdags och sedan en promenad upp till Gina Tricot, för att handla med min plånbok. Det var mycket lättare, dessutom roligare än att handka utan plånboken. Konstigt nog. 
Fick köpt mina byxor och är fett nöjd!


Så var det med dem, tänk ett par vita, halv-höga sneakers till de, then Im all ready to roll. 

Efter ett besök på denna underbara affär, småsprang jag mina dryga två kilometer hem, för att slänga mig in i lägenheten, slänga ihop träningskläder och småspringa ner till Friskis. Astaggad och halvt ihjälstressad kommer jag fram. Då passar Nora på att meddela att Afron är inställd. W T F, säger jag. Vi fick stå ut med ett fantastiskt tråkigt medelgympa pass istället och därefter en stund i bastun. 

Vi bestämde oss för att tjacka lite krubb på Ica och dra hem till mig, sagt och gjort. Där satt vi sedan med varsinn Chai-latte och skrattade. I vanlig ordning blev det ett oändligt prat om Costa Rica. Vi ringde till Rachel och till Melissa. Det var bara sååååå underbart roligt att prata med dem! HAPINESS! Men också en hel del SADNESS, då vi insåg att det är cirka 11 månader kvar tills vi kommer kunna träffa dem igen.

Igår snackade jag med Judah och alla vid restaurangen, det var så galet roligt att se dem, restaurangen, stranden. FANFANFANFAN, vad jag saknar det!  

Lägga sig i tid? Vad betyder det?
Min dagsrym är usel och imorgon ska jag jobba 06-17. Känns som en god idé att klappa igen denhär maskinen. Hur svårt kan det vara?

Det visar sig vara mycket, MYCKET svårt. 

ONE LOVE
Hakuna Matata


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar