Hakuna Matata: Bitterfitta, vol.2

Alltså, förlåt, jag är bara inne i en period där jag behöver skriva mycket och klaga mycket. Jag är en positiv människa, det vet alla som känner mig, jag är ju fan Hakuna Matata och Pura Vida hela jag. Men för tillfället går det inte, jag försöker att hålla smilet på, men det är liksom svårt att få det trovärt. Jag kollar mig själv i spegeln och ser rakt igenom. Ögonen är tomma, mörka ringar under ögonen. Jag har inte lust med någonting. Jag är hungrig, men inte sugen på att äta, jag vill hitta på saker, men orkar inte, jag vill ut och springa, men hittar liksom inte energin till att göra det. Vet inte varför det är såhär, eller jag har väl mina aningar, men de anledningar som finns, gör att jag får dåligt samvete över att JAG mår såhär. Jag har ingen rätt att må som jag gör, att beklaga mig som jag gör, det finns saker som är betydligt värre och är betydligt större anledningar till att må dåligt.

Jag ber om ursäkt till alla såhär på förhand om jag kan verka dryg och tråkig och så, fått känslan av att jag kan vara det. Jag är inte riktigt mig själv för tillfället. Så, jag ber om ursäkt.

Och jag kan inte påpeka detta tillräckligt många gånger, denna bloggen är till för mig i första hand, ett sätt att får ur mig allt, gillas det inte, fine, läs inte.

Leva i nuet. Jag försöker verkligen det, men man glömmer bort det. Man borde inte ha tid att deppa ihop, livet är för kort för att deppa ihop. Man vet aldrig när livet tar en ny vändning, man vet aldrig när man helt plötsligt sitter där och grämer sig över vad man inte gjorde. Det är min största rädsla, att jag ska sitta där en vacker dag och tänka, "Faaaan! jag skulle gjort det när jag hade chansen".

"Don’t look back and grieve over the past, for it is gone. Don’t be troubled about the future, for it has yet to come. Live in the present, and make it so beautiful, that it will be worth remembering"

Sedärja, det blev ju ett muntert inlägg såhär en lördagsmorgon, solen skiner och jag ska jobba 13-24. Fan va jag ska svettas i matlukten. MYSIGT :) Men jag kan glädja mig åt att detta är min sista lördag. Självklart med delade känslor, men jag kan inte låta bli att tycka att det är skönt att slippa dessa 11h-pass.