Hakuna Matata: Thankful.

Jag är så otroligt tacksam över mina kollegor på jobbet. Främst de som jag jobbar närmast, jag menar, alla är hur bra o goa som helst. Men min salladskollega på helgerna och mina pizzakillar, vad skulle jag göra utan er? Jag hade seriöst suttit i ett hörn och lipat om det inte vore för er.

Man skrattar och skojar hela dagarna, även om man kommer till jobbet och vart gråtfärdig hela vägen dit och är på allmänt dåligt humör, så finns världens finaste människor där och kan få en på så bra humör! Gud vad jag kommer sakna dem!

Gårdagens pass gick fruktansvärt fort, trots att det var 11h, som bekant var det ju Pride i veckan och stan kryllar av folk! Vilket resulterar i att vi hade att göra konstant hela dagen. Man var lite snurrig fram mot 22tiden vill jag lova. Men det gick bra, tack vare världens bästa kollegor! Det är roligt att de känner mig så väl. Kommer jag till jobbet, säger hej och så, märker de direkt om jag mår bra eller inte. Två sekunder och de säger, Jossan, du mår inte bra va? Det syns i dina ögon. Jag som helst egentligen inte vill liksom snacka om att jag är nere eller så, försöker dölja det, men de går inte för dem. Då känner man mig väl. Känner man mig, kan man läsa mig på cirka två sekunder.

Iallafall. Idag ska jag jobba liiiiite kortare, 14-23. Även om man inte tror det, så tar dagen slut. Och det är ju just det man vill när man vet vad man har framför sig.

Mamma skulle säga "Önskar du livet av oss?", eftersom ju fortare dagarna går desto närmre döden kommer vi. Haha, så jag ska försöka sluta göra på detta viset.

Jag ska verkligen jobba på nuet och allt vad det har att erbjuda! Jag vet att de har mycket att erbjuda och jag ska göra det bästa av situationen, hela tiden.