Bob Marley, 66years

Vilken dag alltså!

Mäktigt är ordet. Mäktigt som fan! 

Idag blev det ingen promenad på morgonen, var lite för trött för det. Vi var ute igår en sväng, Jag, Alex och Dolly. Jag skojjar inte att jag var den enda VITA tjejen där inne. Helt  konstigt var det, återigen kände jag mig som en Apa i en Bur på ett Zoo. Haha, inte riktigt så illa, men jag var verkligen ensam. Ett par gånger fick jag också höra: EHY! White gyahl! Ehy whitey, come here! Blondie! Haha... Helt sinnes, har aldrig vart med om liknande innan. Jag mest skrattade o sa på skoj till Dolly "Jaaa, jag antar att de menar mig?" Hon skrattade typ ihjäl sig. Dessutom hatar jag att dansa, jag är vit, jag kan inte dansa på deras sätt och jag hatar det. Jag vill vill vill, men jag känner mig helt orytmisk. haha. Men det var en trevlig kväll!

I vilket fall, så var vi redo att bege oss uppåt bergen och Nine Mile framåt 10tiden, vi mötte upp Dolly och hennes dotter och sedan väntade vi på Scott. Och väntade och väntade och väntade och ... väntade lite till. Tillslut dök han äntligen upp, då började vi alla bli otroligt hungriga, så vi bestämde oss för att luncha utmed vägen. Red Snapper skulle vi få, jajjamensan, 10-20min, javisst, visst! Efter en halvtimme insåg vi att det var två andra bord som beställt innan oss som inte hade fått sin mat en, så vi begav oss uppåt bergen istället. 

Efter nån dryg timme med fantastiskt dålig väg ocg vackert landskap, kom vi äntligen fram. Alltså, jag har alltid tyckt och vetat att Bob Marley är stor, men först när du kommer hit, förstår HUR stor han är. Han är som deras kung, gud, de hyllar honom, han är en ikon. Pratar man ont om Marley, så kan man seriöst bli dödad här på Jamaica. Kan inte förklara. När vi klev ut ur bilen möttes vi av en söt lukt av Ganja. Och det röktes överallt, antar att polisen har gett denna platsen fristad för att röka, för folk rökte öppet överallt på området. 

Vi köpte oss band och fick en guidad tur. Jag blev seriöst tagen. För det första får man inte ha skor på sig, förbjudet på den lilla platsen. Där var ett hus med hans mors grav, man gick in, barfota, vackert och bara att se det var rörande, samt att höra guiden berätta. Sedan fick vi se Marleys lilla hus, gå in i hans sovrum. Guiden sa till oss singeltjejer på skoj: Tjejer, akta er nu för sängen, för han har gjort många barn iden.. haha. OKEY, vi ska akta oss för sängen. Rolig filur dedära! Fick också testa hans meditationssten - RESPEKT! Sedan var det dags att gå in till hans grav. Det var en konstig känsla, svår att beskriva, när jag satte mina fötter där inne blev jag seriöst riktigt "illa till mods", eller hur man ska uttrycka det. Insåg att han är så mycket mer än en stor del av vår musikhistoria, han är liksom.. Ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Han begravdes i ett stort "stenblock" tillsammans med en gitarr, en fotboll och en joint. Runt om i rummet fanns hans guldskivor och bilder, folk hade tänt ljus och ja, det var vackert. Men som sagt, blev riktigt tagen. 

Efter en minst sagt intressant runtvandring var det äntligen dags att käka, hade glömt av det sedan nitlotten på vägen. Efter maten vandrade vi runt lite och kollade, de hade livemusik och det var en otroligt skön stämning. Framåt halv fem-tiden drog vi oss hemåt igen. Har just kommit hem och är död, mer eller mindre iallafall. Ska sova strax!

Respect, Peace and Love to ya'll

Hakuna Matata

PURA VIDA