Home sweet home

Faktiskt så längtar jag hem riktigt mycket nu, igen. Jag är färdig här och detta är ett avslutat kapitel. Det händer alldeles för mycket skit här och det pratas alldeles för mycket bullshit. Jag älskar mina vänner här nere och jag älskar Costa Rica, men jag är rädd för att jag kommer börja hata Costa Rica, bara för all bullshit. Och det vill jag inte, för det är inte Costa Ricas fel. Det har vart underbart att vara här, men att leva vardagsliv i ett semesterparadis, dit folk kommer för att sola, bada,. festa under en vecka, eller ett par dagar. Jag vet, det låter som ett perfekt liv, men tro mig. Har man sett baksidan av det, så är det inte så charmigt. Man är som en karaktär i någon semester. Det är som att man är med i en film om och om igen, kan inte förklara på ett bättre sätt. Man är den svenska servitrisen, som de tar kort på, kommer hem och visar för vänner, kolla, hon var vår servitris och den här långa coola killen me dreads gjorde asgoda drinkar, detta va den flirtiga bartendern osv... En karaktär. Det är ett spel. Ett spel som man aldrig kommer att förstå, då min verklighet är så lång ifrån deras verkligehet som den kan komma. För i grund och botten är även jag en turist. Även om de kallar mig för deras local och svensk tica, blond tica. Det värmer i hjärtat att de kallar mig det. 

 Rachel & Jag

Och som en gammal vän en gång sa..

One Love, One Heart, Let's get togehter and feel alright!

One Love

Hakuna Matata

PURA VIDA