Trip to Panama

Jisses, vilken trip till Panama. Gud va roligt vi hade och vilken otur vi har haft. Vi skrattade åt våran otur. Men vi hade sjukt roligt! 

Jag skrev ju att Melissa kom med en bil på morgonen. Inte riktigt så enkelt var det. Hon kom till oss vid 11tiden och behövde låna någons körkort, eftersom hon bara hade en kopia av sitt. Men vi kunde inte gå till den uthyrningsfirman, för våra grannar jobbade där och vi hade ju sagt att vi redan åkt. Melissa o Jason gick vidare och efter ett tag ringde vi igen och de var nästan klara. Ytterligare 20min kommer Melissa gående, utan bil. Då visade det sig att de var tvungna att gå till en annan biluthyrning, efter allt pappersarbete, eftersom det tydligen inte gick. Jag tar mitt körkort och följer med henne. Kommer dit, då frågar de om jag har mitt pass, NÄE, det behövde jag ju inte, men javisst, vi hämtar passet och processen med pappersarbete börjar igen. Betalningen kvar, tror ni inte då klantarslet råkar putta ner kortläsaren på golvet. Pang sa det och vi fik betala cash, efter ytterligare femhundra år av väntande. Efter många OM och ännu fler MEN, fick vi äntligen köra. JAG körde. Inte varje dag man kör bil till Panama. Jätteskoj var det! 

Efter en stund blir vi hungriga, jättehungriga och vi skulle stanna och äta någonstans. JOJO, de gick ju bra, vartenda ställe var stängt eller så såg vi det i förbifarten, men tillslut så hittade vi ett ställe och åt jättegod mat. Avslutade också med en glass. Och sen då, tror ni att våra KORT funkade att betala med då? NÄE, självklart inte. För att Falkenbergs sparbank är fett dumma i huvudet! Tur att vi hade kontanter.

Vägen var nog den hoppigaste i hela universum, hålor överallt och Nora var livrädd. Helt plötsligt hörde vi ett jäkla ljud, PANG, jag bara vafaaaaan va det?? Kollade i backspegeln och jag hade kört på en Iguana :( Det var lite hemskt. Jag kollade ju inte liksom precis framför motorhuven, utan längre fram på vägen när jag kör. Dessutom var vi nästan helt säkra på att vi hade punka eller att däcken var lösa. MEN, det var de inte, TUR! Hade nog dött om det hade hänt. 

Väl framme i Paso Canois, gränsen till Panama, börjar vi leta parkering. Vi yrar runt ett tag och kör förbi det typ tre gånger, men tillslut hittar vi en säker parkering över natten och det kostar bara 4 dollar. Billigt och bra. Vi vandrar ner mot passkontrollen, ställer oss i kö. Vi tyckte att det var jättebra, för det var inget folk, tills vi insåg att det inte hände något. Snart insåg vi att det inte fanns någon elektricitet och ingen vet när den kommer tillbaka. JAHA, det hade vi väl kunnat räkna ut med rumpan att en sån här sak skulle hända. YEYE, vi går o shoppar en bra stund och hittar massa skojjiga grejer och BILLIGT! 

Tillslut så kommer strömmen tillbaka och vi ställer oss i kö. Sedan visar det sig att vi måste ha en bussbiljett ut ur Panama igen för att komma in i landet. JAHA, jaja, då får vi väl köpa det. Jag frågar en random snubbe sopm springer runt och "jobbar", han säger att biljetterna kostar 30 dollar. Per person. SKOJJAR HAN ELLER? Ska ju inte ens använda biljetten. Jag slänger på mina oskyldiga hundögon och frågar om han skojjar med mig? Han säger att det finns ett annat sätt vi kan göra på, vi går och hämtar bilen och kör fram och ställer den vid passkontrollen, hoppar ut och ställer oss i kö igen. Om de tror att vi ska över med bilen så behöver vi inte betala, de kollar nämligen inte om det är en hyrbil eller inte. (Man får inte ta över hyrbilar). Vi kommer fram till luckan och jag ler stort och frågar hur han mår. Han ler stort tillbaka o säger, NU är det mycket bättre! HAHA, de är fett lättcharmade där borta alltså. haha. Iallafall så kom vi över gränsen och slapp betala, vi körde tillbaka över till Costa Rica igen och parkerade bilen och vandrade över gränsen med våra pass och med hjälp av den där snubben, gick igenom den mörkaste och smalaste gränd någonsin och vi var i Panama igen. Haha, ibland har vi tur. 

Snubben fixade en taxi till oss och vi var snart efter en halvtimmes galen taxiresa var vi framme vid hotellet, trodde vi. Det var såklart fullt, men vi hittade ett annat billigt och bra. 

Skrattade hela taxiresan och hade jätteskoj. Vi kör en High-five på det.. Eller var det WiFi? Kanske High-Fi? Och så hörs vi på Fakebook. HAHA. Jeeez, va vi skrattade åt denna skumma snubbe. Vi dumpade honom vid hotellet och sprang upp. Mysigt litet rum, med AC och allt. Vi vandrade genast ut för att hitta krubb, men det var inte så lätt en söndag klockan 10 på kvällen. Vi hittade en liten typ kycklingrestaurang, men som donken, fast 100ggr vidrigare. Jeez va äckligt... Pio Pio hette den. Efter en äcklig måltid drog vi hem till hotellet och sov. 

Upp tidigt dagen efter och drog oss mot en ÄCKLIG frukost, den bestod av socker, socker och ytterligare lite socker. Jag fattar inte att de kan har så mycket socker i sin MAT, sjukt äckligt. Vi tog taxi till gränsen igen och stämplade ut. Eller vi shoppade först en massa, sedan stämplade vi ut, när vi insåg att klockan hade blivit mycket. SÅ, vi stämplade ut, hämtade bilen och efter många om och men fick vi också stämplat in i Costa Rica igen. Tyvärr fick Melissa bara 30dagar istället för 90, varför vet jag ej, fett irriterande! Men vi styrde bilen mot San José och nya äventyr. 

Halva bilturen stannade vi och tog kort, landskapet är så vackert att det är helt sjukt. Ibland så försvinner också vägen ner i ett stup, på grund av regnet. Spännande. Regnet, ja det kom ikapp oss någonstans uppe i bergen. Regnade som FAN och jag som redan ser hyfsat dåligt, såg ju inte bättre. Ivartfall så fick vi sakta ner betydligt och började bli hungriga, så vi letade efter ngn restaurang. Tillslut, när regnet öste ner som mest, hittade vi ett ställe, där vi bestämde oss att äta. Dock fattade inte hon att Nora var vegetarian och vi åkte vidare neråt en grusväg, där det stått en skylt, "Café". Grusväg typ 200 meter, inte ens grusväg, LERväg var det. Jeeez, vad läskigt det var. Vi insåg att vi körde i riktning mot "skogen" och vände om körde tillbaka till restaurangen. Jag lyckades förklara att Nora var vegetarian och vi fick beställt mat. Det var den godaste maten jag ätit i Costa Rica, faktiskt. Och billigt, vi betalade 12dollar, för tre rätter, mycket mat, med dricka. SJUKT billigt. De tyckte de va så roligt att vi va där så vi stannade en timme för länge och bara pratade. Eller mest jag, för de andra pratar ingen spanska. Eller de förstår en del, men pratar inte så mycket. Men vi hade jättetrevligt. Tillslut fick vi dra oss därifrån och vi fick en liten Nalle av ägarens dotter. SÅ söt! 

Efter ett tag började det självklart bli dimmigt och börja regna igen, från och till. Vi passerade San Isidro uppe i bergen och sedan var det bara berg, natur och berg. Inte NÅGONTING annat, helt tomt. Vackert, men tomt. Vi inser då plötsligt att vi inte har någon bensin. Paniken börjar krypa sig in i bilen när mätaren sakta närmar sig det röda strecket. Och ingenting runtomkring. Ingenting. Vi ligger efter lastbilar i uppförsbackar i ca 20-30km/h. Panik, panik, panik. Mätaren var nere på strecket. Och vi började seriöst bli nervösa på riktigt. Vi hittar en liten restaurang och stannar o frågar om det finns någon bensin.. Japp, 10minuter bort. Han sa att om en halvtimme kör han bort dit och om vi står utmed vägen så skulle han hjälpa oss. TUR igen. Men vi klarade oss och snart så svängde vi runt i San José. Trodde att vi var på rätt väg, men inte. Efter många u-svängar och galna manövrar, var vi äntligen på rätt spår. Trodde vi. Jag hade gett ratten till Melissa, för det var lite stressigt att köra inne i San José. Jag vevade ner rutan och frågade en taxichaffis i farten vart hostelet var, han svarade glatt och sa att vi skulle följa honom. Han visade oss vägen, tutade och körde vidare. TUR, igen!

Äntligen framme på hostelet. Ett mysigt ett med pool och grejer! Vi gick ner och tog en öl, och tjötade lite med folk, men vi var trötta så vi gick upp igen. 

dagen efter blev det ett par soltimmar på morgonen och därefter kom regnet och vi drog till shoppingmallen, sjukt stor, tre våningar och MASSOR med saker. Gjorde massor av dåliga beslut, men fick fina kläder för det! Jason kom och mötte upp oss i Mallen och vi drog snart vidare, handlade mat och lagade mat på hostelet och drack öl. Senare drog vi ut en sväng i San José, men det var rätt så chillat. 

Dagen efter det, låg jag i solen HELA dagen och gjorde inte något vettigt alls.. Vid poolen i strålande sol, hela dagen. På kvällen gick vi ut och käkade, sedan kollade vi på bio. Jag o Nora kollade på Hall-pass, sjukt rolig! 

Sedan var det dags att lämna Costa Rica för denna gången, för mig. Eller ja, dagen efter. Vi åkte o käkade frukost, fixade lite och sedan var det dags att säga hejdå! Det var sjukt sorgligt! Många tårar. Väl på flygplatsen träffade jag Mallory och fick pratat lite med henne också, innan jag åkte. 

Efter ett tag landade jag i Orlando, typ två timmar senare än vad jag skulle vart där....

Fortsättning följer... 

One Love

Hakuna Matata

Pura Vida