Idag spenderade jag och mina kollegor herrarnas VM final i höjdhopp. Det är inte lite utan att man saknar det litegranna. Det var riktigt skoj emellanåt och känslan att klara en höjd på en tävling är underbar. Lättnadskänsla och glädjekänsla, att sedan glida över ett personligt rekord på ett mästerskap är bara helt obeskrivligt. Det var goa tider. Där kanske man hade varit nu om man fortsatte. Men nej, jag ville inte mer, det blev för seriöst. Motivation gick vilse och kom aldrig tillbaka. Men man får se det som att det var skoj så länge det varade. Det är ju faktiskt inte alla som fått en brons medalj på Nordiska mästerskapen och burit svenska landslagets tävlingskläder. Så det så!
Galet längesen. Men kul, det var det!
Nu blir det gymmet, skriver senare!
One Love
Hakuna Matata
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar