...you always gunna be mine, babygirl.
En annan underbar låt.
Det är konstigt hur en plats och musik, kan framkalla så mycket känslor. När jag kollar på bilderna och lyssnar på vissa låtar, får jag både känsla av ångest och panik, samtidigt jag verkligen älskar Costa Rica.
Jag har aldrig mått så dåligt, men jag har hellre aldrig mått så bra. Konstiga känslor.
I vilket fall som helst så är bilderna underbara och jag kan kolla om och om igen.
Nu är det dags att dra sig mot jobbet, sen som vanligt!
One Love
Hakuna Matata
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar