Hakuna Matata: Munich

Somsagt. Efter en lunch på hotellet, samt lite badande och duschande på spa't, var det dags att göra sig i ordning för Munchen och Oktoberfest.

Snart efter att vi kommit till stan, insåg jag att mitt val av skor icke var speciellt passande. Passande, jo förvisso, dock var/är de helt nya och ej ännu ingångna. INTE bra. Började ömma redan från början. Jag ignorerade tanken.

Vi drog oss med folkmassan och kom tillslut fram till ingången. Folkmassan var helt enorm. Seriöst och ärligt talat har jag nog aldrig i hela mitt liv sett så mycket människor. JISSES! Under de två veckorna de har Oktoberfest, har de cirka två miljoner besökare. MÅNGA MÄNNISKOR på samma plats, vill jag lova! Så Oktoberfest - Not so much. Eftersom att det var cirka sju miljoner för många människor, tröttnade mitt sällskap väldigt fort och uppskattade inte riktigt lukten av spya, sopor, samt dyngfulla människor överallt i läderhosen. (Helt klart fullt förståeligt) Dock hade jag velat i alla fall gå runt en lite längre stund, men men.

Vi drog oss vidare in mot centrum och jag var mycket väl medveten om mina fötter.. Så mycket så att jag faktiskt övervägde och faktiskt började att gå barfota. Mitt inne i Munchen. Smart, nej. Compeed på apoteket? JATACK!

Vi hittade en mysig ute servering och tog där ett glas, samt lite glass. Efter en stund där, vandrade vi vidare till nästa ställe. Det blev det klassiska stället som heter så mycket som "Hofbräuhaus", som är ett av de äldsta "ölhaken" i Munchen. Det var det galnaste på länge, när man kom in, så hörde man inte vad man själv tänkte. Man hörde bara sjungaden tyskar i läderhosen, överallt. Vi gick ut på uteserveringen, inte mycket bättre, dock frisk luft, dock lika fullt, så vi gick till övervåningen och där fick vi plats!

Folk beställer alltså in öl efter öl och nu snackar vi inte 33cl, vi snackar 100cl. En liter öl. I ett glas. (Jag drack vin). Efter en stund fik mamma för sig att vi skulle överrösta "grannbordet" med cirka 50 personer, med en svenska snapsvisa. Ja, jo, det var ju bara att ta i och sjunga "Vi skålar för våra vänner....." Vi fick applåder, samt några konstiga blickar då endast vi själva förstod. Vi hade i alla fall mycket trevligt!

Efter en knagglig natt på tåget och ett par glas, samt en hel dags resande+promenerande, insåg vi snart och tidigt att det var dags att ta sig till hotellet för en tupplur och invänta morgondagens frukostbuffé. Alla var väldigt positivt inställda till denna idén, jag var bara tvungen att hitta några snubbar med läderhosen så jag kan visa, vad det är jag försöker förklara. Score!

Nu är det fanimig dags att sova. SOM jag ska sova!

Imorgon är det en ny dag och vi drar oss mot Wien.